Somewhere between

Just så känns det, att man befiner sig där nånstans mittemellan...känslomässigt alltså!! Vissa dagar är man så uppåt, allt känns frid o fröjd o vissa dagar önskar man att man överhuvudtaget inte hade behövt vakna till just den dagen. Får sån energi o glädje kick av att träna, önskar jag kunde ha mer tid för det...för det känns bara så härligt. Man får försöka tänka att man egentligen har det ganska bra, det finns alltid de som har det värre...men ändå...vi e konstiga varelser, vi människor...

Igår var en bra dag, klev upp, kände mig utvilad o full av energi....körde sessan till skolan, kom hem o umgicks med lilleman...vi lekte var ute, ja, hade det bra på alla sätt....körde han till dagis, hann hem o tog en promenad med hunden, snabbstädning av huset, kaffe i solen.....underbart, bara jag o min kaffekopp....1 ½ timme bara jag själv....åkte till jobbet o pang så var den härliga känslan borta :/   Det e bara sånt "kaos" på mitt jobb...inget som riktigt funkar, dålig stämning bland personalen, dåligt med tid, extra uppgifter o allvarligt ska man kalla det vård nån mer??!! :( För om sanningen ska fram så skulle inte jag vilja bli gammal o behöva hamna på sjukhus.....inte för att jag tar hand om mina patienter dåligt men för att jag känner att jag inte räcker till...Vart är vi på väg??

Skulle så vilja ta en break från jobbet, göra nåt helt annat, vad fan som helst....

Igår fick man varken mat eller kafferast....övertid dessutom, vilket ledde till att man fick fundera om man hade gjort alla sina arbetsuppgifter....vilket ledde till oro, svårt att sova...störd nattsömn.....o så upp kl 05.00   för att fortsätta ytterligare en dag i virr varret....huvva, vad jag låter negativ....men så är det faktiskt o jag är inte den enda som tycker så....Men vad ska man göra.....

RSS 2.0